Djupt tragiskt...


Engla och Stjärnsund...
Kan man tänka sig några vackrare namn?
Kan man tänka sig något friare och gladare än en flicka som för första gången får cykla hem själv efter fotbollsträningen?


Mina tankar går till Englas mamma, Carina Höglund, Hon som gjorde allt rätt. Hon var en mamma som brydde sig, hade koll, visste precis var henne älskade dotter befann sig. På fotbollen...
Oxh hon visste när Engla började trampa hemåt, Hon ringde flera gången längs med vägen för att kolla så att allting var okey. Och det var det, fram tills  14.30 då Engla plötsligt inte svarar längre.

Englas mamma gav aldrig upp. Aldrig! Hon slutade aldrig tro att hon skulle komma hem. Oskadd.
Dagarna gick men Carina släppte aldrig taget. Aldrig! Hon hoppades på ett mirakel.

Många var dom som

Som letade i diken, spanade ner i brunnar och gruvhål.

Som sökte bakom granar, buskar, snår.

Som kikade in i stugor och torp.

Som aldrig gav upp.

Som hoppades.

Trodde.

Till slut var det en som gav upp. Anders Eklund 42 år. Pressen blev för tung till slut. Det var han som hade bragt Engla om livet.

Berättelsen som Engla i Stjärnesund är på alla tapeter runt om i landet just nu. Med all rätt. Detta är något som inte händer speciellt ofta i vårt "lagomland" men ändå händer det allt för ofta. Barn har förlorat sin kompis, familjen har förlorat en älskad dotter, syskon. Låt berättelsen om 10-åriga Engla leva kvar. och Låt oss aldrig glömma det som hände i Stjärnsund!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback