Slutet på sagan....

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.....

Så där brukar en perfekt saga sluta, men inte den som handlat om oss och vårt liv här nere i Bjärnum.
Året har varit helt fantastiskt på alla sätt och vis. Vi blev alla varnade för att året skulle gå på tok för fort, och det är exakt vad det gjort. Kändes som bara ett par veckor sedan då vi satt och sydde paljett till hösshowen.

På allmän Begäran kommer här dikten jag skrev tillägnat klassen vid Jul:


Vi kom i höst, vilsna och rädda
Blyga, nervösa, ville knappast bli sedda
Vilda fester och fler ska vi ha
Men att en knä gick ur led var ju inte så bra
Några av oss har flyttat men är ändå kvar
Och nu blir det ett kort avsked när terminen är klar

Vi kunde inte allt med detsamma
Jag trodde jag var Alt för det var ju min mamma
En del har varit jobbigt men det mesta bara kul
Jag hatar pentryt för det blir bara strul

Men våra lärare är bra, det verkar alla tycka
Helenas intresse brinner till våran stora lycka
Jonna i dans är cool som bara den
men egentligen är hon hemligt kär i Ken
Stefan han är yr som få
Vägrar könskratt för inte få penis att stå.
Hårdaste kvinnan Malin vi kallar
Det är hon som har koll på hur man sjunger med ballar.
Jörgen och Per, ingen vet vad dom egentligen gör...
Muttrar och får oss att tro att vi stör.
Med byxor från armén och pumpande musik
Gör Mia varje torsdag äckligt unik.

Den sötaste tanten har vi i vårt café
Ann är en guldklimp och det måste alla se
Nu drar det ihop sig, vi skiljs åt sen
Men vi kommer ju att ses till våren igen

Jag kommer att sakna er alla för här har jag så kul
Men ingen anledning att deppa för vi ses ju efter jul
I vår ska vi ha lika roligt som i höst
Och dela allt från skratt till tröst.

Jag längtar redan till allt roligt i vår
Men så länge får ni ha en God Jul Och ett Gott Nytt År!!


Hela denna sista vecka har varit lite annorlunda, man kunde inte rikitgt säga vad det var som låg i luften men något var det. Separationsångesten blandad med skräck och förtjusning tror jag.
Efter ett antal timmar i skolans salong nu på morogonen med högläsning av brev vi skrev första veckan, presentutdelning och ett antal lite tårar, Sitter jag här nu i skolans datasal med en sprängande huvudvärk, Nu släpper allt.

Skolan känns redan inte riktigt levande som den alltid gjort annars!
Att sätta sig att skriva ett brev till nästkommande elev som ska ta över mitt skåp känns förjävligt men ändå oerhört glad för de nästkommande....



Till sista vill jag bara Tacka dels elever men sedan alla underbara lärare som gjort allt för oss under det här året. Helt otoligt! Jag är så glad och stolt över att ha fått ta del av Bjärnum historian.

Detta året glömmer jag aldrig!


Tack!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback