Nu är det ta mig fan dags...

Jag ska sparkas ut ur boet, ta tjuren vid hornen, låta vattnet gå och möta världen så som den är "på riktigt".
Som artist alltså, Där allt är gröna skogar, man lever, sjunger och mår bra och älskar livet! Eller?

Sitter i just detta nu på ett Café i centrala Helsingfors. En stad som utstrålar lika mycket värme och glädje som auschwitz gjorde under sina guldår på 1940-talet. Kvinnor och män i olika former, hudfärg som överkokt lutfisk och mycket päls.

---

Jag är här för att jag har hittat en tjej, en som jag tycker så oerhört mycket om. Vi har aldrig setts innan men jag har hört mycket om henne. Kristina heter hon! Vi skulle vara det perfekta paret, hon måste förstå det. Alla måste förstå det. Inte minst hennes två pappor. Benny och Björn...

Hon är ursprungligen från de småländska skogarna men har nu flyttat till Helsingfors där hon ska spendera de närmsta åren. Jag vet att det är jättemånga som liksom jag, som vill träffa henne men jag vill det nog lite mer än alla de andra. Eller jag vill tro det iaf...


Långt ute på ett industriområde i det gråaste Helsingfors som luktade radioaktivt ämne hålls det nu audition inför Svenska Teaterns stora satsning "Kristina Från Duvemåla". Över 1200 sökte och nu har ca 600 blivit kallade på sångprov inför en stor jury som består av Sverige och Finlands bästa musiker, regissörer och andra duktiga själar.
Jag är evigt tacksam att jag fått chansen att sjunga inför dom.

På tre minuter ska man göra ett så starkt intryck på den tiomanna starka juryn att dom väljer att just jag ska få komma tillbaka och visa ännu mer. Hoppas Hoppas!
Det är inte alltid så lätt att hålla nerverna i styr då man ska sjunga en liten truddilutt inför tre av de största, Nej det är inte Laila, Andreas och Bagge i IDOL-juryn, utan Björn Ulveus, Benny Andersson och Lars Rudolfsson.

Så nu återstår bara några timmar i den betongfärgade staden, flyget hem och sedan en väntan.....
Väntan på en andra date med henne, Kristina!